Berättelse från Tanzania

Vi satt utanför tältet på kvällen med varsin whiskey och vår guide Ann berättade delar ur sitt otroligt spännande liv.Som när hon regisserade lejonen till filmen Mitt Afrika, jo Robert Redford och Meryll Streep var trevliga. Eller då hon fängslades av Idi Amins soldater, hur hon begivit sig till krigshärjade områden för att rädda sina älskade apor eller läst lusen av tulltjänstemän som blundar för smugglingen av bush meat (slaktade regnskogsdjur som blir mat i Europa, till utvandrade afrikaner). Hennes kunskaper om alla djur är enastående, likaså vad som sker med skövlingen av regnskogar för att framställa palmolja (köp inget som det står vegetabilisk olja på). Men istället för de flesta andra människor gör hon något åt saken, ofta med egna livet som insats. Hon är med och driver organisationen African apes (www.africanapes.com) , alla inblandade arbetar helt ideellt och utför i mitt tycke stordåd. Mörkret sänkte sig ganska snabbt där vi satt och såg ut över savannen då vår lilla lampa släcktes, elen stängs av kl 22. Absolut becksvart blev det, Peter och jag undrade om vi borde tända ficklampan. -Äsch svarade Ann, det här är ju skitmysigt och så hör man djuren bättre. Så där satt vi då vi plötsligt hörde ett lejons rytande (på betryggande avstånd) och jag tänkte på då jag tycker det är lite otäckt att gå på stan sent på kvällen hemma. Jag är inte den modiga sorten. Då hörs ett morrande precis till höger om oss (kom ihåg att det är svart som i en kolsäck!) och jag lyfter ungefär 3 meter från stolen, ett lejon har hittat oss! Ann skrattade så hon tjöt, det var den finska guiden i tältet intill som snarkade. Ja jisses.

Vi diskuterade den hätska vargdebatten som pågår hemma och hon bara skakade på huvudet. (Lodjuret är f.ö den som orsakar flest skador) Se på massajerna med det ständiga hotet från lejon, hyenor mm. De tar in sina djur till natten i inhägnader byggda av ris, grenar och taggbuskar. Att bygga inhägnader i Sverige till fåren torde inte vara så svårt då vi har betydligt enklare att få tag i material.(Ändå har endast 14% av landets fårägare stängsel, trots att bidrag utges) När det gäller renarna finns utmärkta vakthundar (Pyreneér, Ovtjarka mfl) varför inte införskaffa ett par såna? Och när vi utrotat vargen vem står näst på tur? Lodjuret, kungsörnen, järven, björnen? Efter att ha fått ta del av och se hur människan kan leva i symbios med djuren blir vår vargdebatt än mer obegriplig och jag skäms lite över att frågan ens förts på tal. 

Till er som skänkt pengar inför vårt besök på ett barnhem här i Tanzania får jag tyvärr berätta att TEMA resor lovade för mycket, inget barnhem besöktes. Vi har själva försökt hitta ett hem att stödja, men att få insyn i hur de bedrivs har varit omöjligt och den vi litar på (SOS barnbyar) ligger alltför långt bort för att vi ska kunna ta oss dit. Så vi har valt att avstå, korruptionen är omfattande här och ingen av oss vill ju skänka om vi inte säkert vet att pengarna går dit de ska. Istället har jag tänkt såhär; jag betalar tillbaka era donationer när vi kommer hem (jag har allas kontonummer) och tackar igen för er generositet. ELLER  om ni tycker detta är en bra idé så skänker vi pengarna till Ann´s organisation, där kan jag garantera att varje öre kommer fram. Läs gärna min länk om henne (köp hennes bok kanske?) och kika in på deras hemsida och ta ställning. Pengarna överför jag inte förrän vid hemkomst om en vecka så ni har god tid att fundera över hur ni vill göra. Ifall ni väljer att få donationen tillbaka är det inget jag tycker är konstigt, för man måste själv få välja vad man skänker till !!!!! Sänd mig bara ett pm så fixar jag.  Vad beträffar barnkläderna så kommer vi att lämna dem till Birgitta, en svenska som bor på Zanzibar sedan 40 år och som tacksamt tar emot dessa och som hon kommer att dela ut till familjer hon hjälper.